Att leva med en osäkerhund

....gör att varje liiiitet framsteg känns så stooooort :D!!!!
 
Olle har varit osäker sen dag 1 han har varit hos mig, ja vet inte hur han va innan, ja vet inte hur han va bland dem andra valparna, de ja vet att han va osäker när han var 7mån o 1dag, samma dag han kom till mig, innan de vet ja inte mkt.
Men vrf titta bakåt? vi ser ljuset ist för mörkret! :D
 
Olle gillade barn när han kom, han bodde med barn i sin förra familj, men sen händer de som inte får hända, ouppfostrade vuxna o barn skrämer min hund genom att bara kasta sig över honom utan att fråga om lov!
barn har retat honom, dragit honom i svansen, kört upp en leksaks pistol i nosen på honom (helt främande unge på stan....)
detta har då gjort att olle tappat tilliten till barn! jag förstår honom till fullo...
o ja e ledsen att ja inte kunde skydda min älskling bättre :((
(men ja kan inte låsa in honom i ett rum med bulleplats...)
 
Bara bita i de sura äpplet, o de går bättre o bättre, han e riktigt duktig när vi e hos andra som har barn (min killes lillsyrra samt brorsans tjejs son, e dem han träffar då o då)
men här hemma har han varit värre....
 
Men idag kom brorsans kompis hit med sina 2 barn, o dem klappade o mysite massor med olle, o olle låg o njöt!
sen sa han ifrån på ett bra sätt att han tyckte de räckte, o då sa ja att han ville vara ifred nu o tog in honom på mitt rum där han nu ligger o sover :D
 
i mina ögon ska min hund SJÄLVKLART få säga ifrån, tycker han de blir för mkt ska han kunna säga de, men på ett bra sätt, o de va de han gjorde nu, o då får ja se till att dem lyssnar o går undan o han får utrymme o kunna gå o sova :)
sen tycker andra att hunden absolut inte får säga ifrån, nu morra inte olle men han gjorde något ljud o vissa med kroppspråket att de va bra, o de läste ja o sa åt olle o komma med mig ist :)
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0