teamtollare.blogg.se

(antagligen menar ni dem ja har nu men ni får se dem alla ;P)

 

Jag fick mitt första egna djur när jag var 7år, de va en dvärghamster, ett halvår senare dog den i canser, då fick ja en till, ett halvårsenare dog även den.... (hamstrar o ja går inte ihop xD)

 

 

 

Men då fick ja min prinsessa, 2002, ett släthårigt marsvin, de finaste ja sätt, så många vackra färger, min ängel, hon räddade mitt liv, utan henne hade ja tagit livet av mig för mååååånga årsen, men hon fick mig att kämpa igenom min deprition, hon fick mig att se ljuset långt där borta, tack vara henne nådde ja ljuset, men hennes tid varade ju inte förevigt, hon vart 7år 10månader och 6dagar, 2010, 29aug kl: 11.49 fick hon somna....

hon hade en stor tumör o ena lungan o fel på tandrötterna, hon fick somna i mitt knä, ja fick ta förväl innan, de va den värsta dagen ja varit med om....

2011 gjorde ja en minnes tatuering för min prinsessa<3

ja sov länge idag, då ja somnade 4, låg o vred mig i sängen utan o kunna somna....

när ja gick upp kolla ja ut REGN, okej vi skiter i klubben idag (tanekn va agility, o vill inte ha onödiga skador)

så ja åt o såg klart (började se den igår natt)

den va helt ok, gillar man BILAR så gillar man flygplan, typ samma sak fast med flygplan ;)

 

Sen va de dags o gå ut i äckelvädret, höstjacka, regnbyxor o gummistövlar (japp de man brukar ha i FEBRUARI, eller?), min magkänsla sa LÅNGLINAN PÅ! o tacka magskänslan idag, för han vill ut på åkern o öronen helt av, tack min andra magskänsla som bad mig hålla i linan (brukar ha den släppandes annars)

så han försökte dra ut 2gånger typ, sen lyssnade han inte alla gånger, så vart mkt kort gående ibörjan (han ska gå kort vid min sida)

sen börjar han lyssna bättre o bättre, men håller endå i linan, sen ser ja en hundägare framöfr oss, olle skvallrar bra!!! :D :D :D (tog några extra steg men stod kvar o försökte inte dra till dem (Y) )

dem går framför oss o dem har även en boll dem kastar iväg ibland, så super bra träning för olle ;)

 

sen vid strandbadet vänder vi o dem fortsatte, olle blir G A L E N, hoppar över diket o mot åkern, ja halvt flyger halvt efter xD sen kallar ja in honom han går normalt o gör samma sak igen, gjorde så tre gånger innan han fatta att rakt fram ska vi, o efter de så släppte ja linan o han lyssnade riktigt bra :D

tills vi kom till ett ställe o ja ber honom hoppa upp på en sten de gör han, sen ska han göra de igen o då flög han över o sen ville han inte lyssna alls, min älskade trotsunge, tur du e söt<3

så han fick gå kort med mig en bit, sen fick han gå vid min sida förbi husen o så möter vi lite folk som han skvallra bra på! sen gick han vid min sida förbi dem, så möter vi min granne så prata vi lite olle e påväg fram men med ett nej stannar han, sen fick han fri kommandot o gå o hälsa :D (de måste ja bli duktigare på han får inte hälsa utan ett "varsågod")

 

Sen väl hema nörda ja film:

Nja ingen film för mig, ja gilla den inte!

 

har du barn? SE DEN MED DEM! eller se den själv :D ja älska den som barn o den va bra fortfarande ;)

 

ingen WOW film, går o se :) 

 

sen på kvälls promenaden va han först lite stressig de de va ett billarm som gått, men efter ett tag lugna han ner sig o gick bra, sen fick han gå lös (kopplet släppandes) o lyssnade bra, kom in spontant, men han gick VÄLDIGT SAKTA(!!) så sluta med att ja tog kopplet o gick i vår vanliga takt o då gick han på oxå, så vet inte vrf han gick så sakta :P men duktig under promenaden va han iaf<3

 

 

Vintern 2011 va ja hundvakt åt världens bästa älskade Svea, sen ibörjan av 2012 va de snack om att ja skulle ta över henne, men efter lite prat hit o ditt, tårar sprutande flyttade hon tillbaka...

 

 

Men ist för o dränka mig i tårar IGEN, som ja gjort i 1.5år efter blomman, börja ja leta uppfödare, blocket, ja alla möjliga hundar tillsalu gick ja igenom, de skulle vara en unghund, inte för gammal men inte för ung.

Så när ja förlorade Svea fick ja reda på att en tollare på halvåret skulle omplaceras, då läste jag på om tollaren o kände att de va rasen för mig.

Så jag började mejla, ringa för o få tag i uppfödaren men efter att kämpat flera dagar börja ja ge upp, då smsa mamma henne o då fick hon svar att ja kunde ringa runt 20 (den 26feb 2012), ja ringer o är super nervös!

men samtalet flyter på, o låter som hon gillade mig, vi pratade till o från, sen veckan där på fick ja bilder på olle, ja hade ju redan bestämt mig att han va min ;) men efter bilderna ringer ja o berättar att ja verkligen ville ha honom.

 en av bilderna jag fick

 

så vi bestämde att lördagen den 4feb skulle jag hämta honom, tanken va att åka ner till tidaholm, ca 4h enekl resa, men dagen innan (tror ja de va) ringer uppfödaren o frågar om det är okje att vi möts i Örebro ist, ja fick väja, jag valde att bara åka 2h ist för 4h, så vi mötes upp i örebro, där pratade vi lite, gick igenom kontraktet, innan jag skrev på det gick jag och uppfödaren ut för att titta på honom, han va så söt, han satt i bilen så ensam o skakade för han frös, uppfödaren satte på honom ett täcke, sen gick vi in igen, ja sväva på moln, den där sötisen va M I N snart, ja skulle bara in o skriva mitt namn på ett papper!

Sen efter ja skrivit på, o vi pratat lite, bla om namnet skulle han få behålla OLLE eller inte, men ja valde o behålla namnet :)

Sen gick vi ut, uppfödaren kopplade upp honom o gav mig kopplet, pappa tog emot alla grejer vi fick med (från förra ägaren)

Sen gick vi till bilen, åkte över vägen till djuraffären för att köpa en matbar och vinter täcke.

 

Sen rullade vi hemmåt, olle låg o sov i mitt knä hela vägen hem, tills vi kom in i Mariefred, då vaknade han o vart busig, som han kände NU ÄR JAG HEMMA, sen när vi kom hem tog ja in honom kopplade av honom o han sprang in o hälsa på alla o undersökte hela huset.

Han fick sin mat, sen åt jag, sedan va de dags för magiska stunden vår första promenad, vi gick ner mot stan längst vattnet, då börja änderna o prata o olle höll på att skita på sig xD ja skratta gott åt min apportör ;) sen mötte vi några vänner som hälsade på olle o han va glad över alla uppmärksamhet :D

 

 

Hela natten sov han i sin korg på golvet, sen kl 5 vaknade han o pep o pep o pep lite mer, men då uppfödaren sa att han va lite pipig första natten så brydde ja mig inte, men efter 1h pipande tog ja ut honom, o stackrs liten va super kissnödig, så efter ja rastat av honom snabbt, gick vi in o satte på MARMADUKE, olle la upp huvudet o kollade på mig o ja tillät honom hoppa upp i sängen så där låg vi o såg på filmen, efter filmen åt vi frukost o sedan gick vi mot strandbadet ut på isen, ja släpper olles koppel o han springer lös o e lycklig kille :D

men ja får panik (då ja får de av isar, så vrf gick ja ut? bra fråga...) och springer in o olle ser de som en lek så han kmr fort efter o vi busade på stranden ist o sedan gick vi hemåt :)

 

 

Tiden gick, en annan hund en va ja trodde ja fått började komma fram, han va extremt osäker, han gjorde utfall mot människor, hundar, cyklar, flydde i panik om en bil kom, kunde inte passera lastbils flak, ville fly hem när de va en snöskoter ute på isen. En mkt osäker kille hade jag, vi jobba dagligen med utfall, efter mkt jobb fick ja bort utfall, o osäkerheten till fordomen. Idag är han fortfarande osäker vid hundmöten, men inga utfall, de går framåt! så inom en framtid så e han nog så stark i sig själv att han klarar att möta hundar utan att vara osäker, även människor som klär sig konstigt (allso enligt OLLEs smak), svart klädda, folk som går "konstigt", o sånt är oxå obehagligt tycker olle. Men vi jobbar dagligen med detta.

 

Under våra 2år tsm har vi tränat mkt, allt från vardags lydnad till hundsporter, vi började med trick o körde lite freestyle, sedan började vi en agility kurs, nybörjar kurs, de va en löptik med, olle stack bara ja släppte honom lös, han stack hela tiden! så japp vi körde agility med KOPPEL..... så, så mkt fick vi ut av den kursen...

tårarna ran i bilen hem varje gång, endå åkte ja ditt varje vecka med ett leende på läpparna (men klumpen i magen), för ja hade hoppet om att han skulle lyssna denna gång....

Men vi har fått jobba stenhårt med att han inte ska sticka när vi tränar (då i alla sporter, men dem andra kan han vara kopplad/lina, men de funkar ju inte så bra i agility), ja fick hjälp av en kunnig person att han INTE får sticka, o de har givit resultat, endå om de inte e 100% än idag så är de ett stort steg i rätt riktning! :D

 

Foderdjungen är verkligen inte lätt....

Royal canin junior - åt han var 3e dag o då kasta han i sig de pga han inte gilla det

Eukanuba junior(?) - de bytte ja till pga olle inte gillade RC, de åt han 1.5säck av

Appetit - De älskade han! 

Tello - då ja va student hade ja dålig ekonomi o behövde gå ner i pris, men detta foder älska han me, o ja va nöjd med det!

 

Men.... vid 10månaders ålder började han klia sig mer o mer, klådan va extrem till och från, o inget av fodrerna hjälpte, så när olle va ca 1.5år börja vi utredningen (början av 2013), första behandlingen vi gjorde va att gå över till ett veterinär foder som han skulle äta i 8v, schampo 2gånger i veckan han skulle stå med det i 10min innan de skulle sköljas ur (mot svamp, de fick han i 3v), han fick även behandling mot ohyra.

Och då fick han inte äta något(!!!) annat än detta foder, men efter 8v, gick vi över igen på TELLO, som han skulle äta i 2v innan vi skulle på återbesök, efter dessa på 2v fick han öroninflamation som vi behandlade med två olika mediciner(??) som man hade i örat (de hatar han verkligen!!!), smatidigt så gjorde vi blodprov, olle va så duktig han sa inte ett ljud<3 så efter några veckor fick vi svaret vrf olle hade sån extrem klåda, han är KVALSTER allergiker!!, de va en lättnad men samtidigt vart ja ledsen, hade hoppas på något ätbart så man bara kunde ta bort de o allt va bra... så vi beställde ett allergi vaccin, detta började han ta hösten 2013, första 3 sprutorna togs hos veterinären, där fick JAG lära mig att ta dem, sen dess har ja tagit dem här hemma, ja hoppas han kommer kunna leva ett liv utan sprutor inom en framtid<3

Sen badar vi även honom när han e behov av de med espree allergi schampo, samt bytte vi till färskfoder för att slippa kvalstret i maten. 

Idag blev de rally träning, mot fotbollsplanen så börja dem skjuta (bor nära skjut banan), så va bara spänna in hans halsband så han inte kunde slita av det, så går ja som inget, han får halvftpanik viss gånger, andra gånger reagerade han mindre, sen e han låg hela vägen till fotbollsplanen o drar väldigt mkt.

 

Men väl på fotbollplanen stänger ja alla grindar o låter honom busa av sig lite, sen koppla ja upp honom o byggde en bana, under tiden han busar kom de en pappa o en son o dem gick till planen brevid oss, sen när ja va klar o skulle börja köra, kom de några killar som börja spela fotboll på samma plan som oss men på andra änden, men ja sket i dem o körde, olle va väldigt taggad :D han tappade lite fokus ibland o tittade på fotbolls splearna ;)

men annars tyckte ja han skötte sig super duper bra :D *han e riktigt bollkåt så de e stor störning för honom*

 

ja e riktigt nöjd över honom, o nu ser ja verkligen fram emot tävlingen, nu blir de mer träning på fler banor o kombinationer, så e vi nog helt redo när tävlingen kommer :D

 

påvägen hem fotade ja lite, vart inte så många bra men vissa bilder blev ja rätt nöjda med iaf :)

    

 

Envis, intelligent, arbetsglad, lättlärd, rolig, krävande, pigg, glad, viljestark, slug, intensiv, lurig och reserverad. Ja, detta är bara några av de beskrivningar som man hör om "tollaren", den minsta av våra retrieverraser.

Nova Scotia Duck Tolling Retriever är en förhållandevis ny ras i Sverige. Den första kom hit 1984, men i hemlandet Kanada går historien så långt tillbaka som till mitten av 1600-talet. Tollaren är liksom alla andra retrievers en jakthund, framavlad att apportera döda och skadade fåglar. Men tollaren skiljer sig från övriga retrievers i och med att den även är avsedd att användas i ytterligare ett moment. Den lockar fåglarna inom skotthåll och det är detta som kallas tolling.

Tollarna är dock oerhört mångsidiga och har visat sig fungera mycket bra även i andra jaktsammanhang, framförallt som eftersöktshundar, men även i stötjakt.

På lydnads- och brukstävlingar har tollarna lyckats mycket bra och på senare år har antalet hundar ökat kraftigt i denna typ av hundsportsarrangemang. Agility och flyball är andra grenar som tollaren enligt många är som "klippt och skuren" för.

  

Men varför ja skaffade mig en tollare va inte för att ja skulle apportera eller använda den till jakten de den är avlad för. Min tanke va AGILITY och FREESTYLE fanns inget annat i mitt huvud, ja hade ju sätt massa freestyle framträdande på stora sthlm, ja kunde sitta timmar o bara titta o dröma om att själv stå där en dag med min egna hund. och agilityn mins ja inte hur ja föll för men så länge ja kan minas har ja alltid varit ett stort fan av agility. Så de va de ja började träna, sen efter hand insåg ja att lydnaden behövs i båda sporterna ;) så vart lydnads träning, sen börja ja med olika sporter allt från rally lydnad till frisbee. 

Men hur de blev just tollare va rena slumpen egentligen, för ja snackade med olles halvbrors ägare, o ja leta hund sökte bland alla olika raser o uppfödare, men inget sa KLICK, men så fick ja reda på att en tollare behövde ett nytt hem, ja läste varje ord ja kunde hitta om tollare, ja hade träffat 2st som va som "vem som helst", sen träffade ja Leo, olles halvbror, de va kärlek, den hunden va helt otroligt, o sen allt ja läste om, så prata ja ju med Martin, o allt kändes så rätt att de va rasen för mig, så på den vägen valde ja tollare :D
*eller tollaren valde mig ;P*

  

ge mig barmark, tränings lokal, bad som helst, vill träna agility :(

när abstinensen e som värst tar man saken i egna händer ;)

Under mina 20år har ja förlorat många vänner o funnit några nya.

Men de e få som har känts så hårt som när ja förlorade dig...

Ja tror inte alls du känner samma sak för mig, men ja saknar våra stunder när vi snackade massa...

du är en vän, en bästa vän för mig som ja saknar!

 

Hörde att morsan skulle skriva om mig, de kan ja väl göra själv?

 

tja Olle heter ja, eller i mina papper står de Leringens hacke, men de e ingen som kallar mig de, så Olle e namnet :D fast mamma brukar kalla mig hacke hakspet i bland ;) sen har ja många andra smeknamn, men kärt barn har många namn eller hur ni två beningar nu säger?

 

Men vem är jag?

Jag är en grabb som föddes 3juli 2011 på en kennel som heter Leringens kennel i Tidaholm, där bodde jag med min tollarmamma Doris och mina syskon, tills jag var 8v då flyttade jag till en barnfamilj i skövde, där bodde jag fram tills jag var 6månader och fick flytta tillbaka till uppfödaren, och där bode jag 1 månad, efter den månaden sa uppfödaren "aldrig mer två unghundar samtidigt", för hon hade en tik som va lika gamal som mig o vi rev typ stället ;)

Men när jag var 7månader och 1 dag om man ska vara exakt flyttade ja hem till min nuvrande familj :D

mamma har lovat mig att ja aldrig mer ska få flytta, utan de e här ja ska få stanna!

 

  

 

Annars e ja en tuff grabb :D, okej sanningen ska fram, ja e rätt feg av mig, värden e läskig o dann, men mamma säger att ja har blivit super duktig o inte alls lika osäker längre som jag var :) dem där läskiga bilarna va vist inte så läskiga som dem sågut ;)

 

Alla som möter mig faller rätt fort för min charm, men ja e väldigt envis av mig o vill gärna köra mitt eget som inte min mamma alltid varit så glad över.... (mamma får ofta höra "hur orkar du")

men vi har vuxit ihpp som ett team som hon brukar säga :D *ja tror de e posetivt för hon pussa mig när hon sa de*

 

Bollar e en stor favorit, bollar e mitt liv, gärna dem som piper, men utan pip funkar oxå, min absolut favorit boll är min röda kong boll, den kan ja dö för :D

den brukar mamma ha i träningen, så ja får inte ha den varje dag :o *elakt*

 

På sommaren trivs ja bäst i vattnet, ja badar gärna hela dagarna om ja skulle få, ja älskar o apportera min leksak i vattnet, o där kan ja simma hur länge som helst :)

Men lite pinsamt då ja e en retriever dem ska ju bada o kunna simma, ja hatade vatten fram tills jag var 10månader då lärde min halvbror mig att vatten e riktigt kul! sen dess har jag älskat o bada, men ja lärde mig inte riktigt simma fören våren/sommaren 2013, men ers ja plaskade o höll mig ovanför ytan innan de så vem bryr sig ;) nu simmar ja bara, men mamma har flytväst på mig när vi kör riktig simträning, men ja störs inte av de :D

 

och på vintern älskar ja o busa i snön, de e super kul, vi brukar gå där de e djup snö o ja får springa lös o busa, de e grejer de :D men denna vinter har varit rätt tråkig, de e så blött o lerigt, tänk på att de inte e lätt o vara såhääär snygg, då funkar inte lera!
Så ja bjuder på några bilder från förra vintern som va så mkt roligare :D

 

    

 

Annars älskar ja o busa med andra hundar, de e super kul o träffa nya kompisar som man kan busa med :D

 

En onsdag, rättare sagt den 8sep 1993 föddes en djurgalen liten bebis på Eskilstuna BB, hon fick namnet Elin Sofie Albersson, allso ja ;D

 

 

under hela min uppväxt har ja varit besatt av ALLA djur, mina äldre bröder hade djur som ja alltid pussade o kramade om, sen när jag var runt 7-8år fick ja mitt första egna djur, en dvärg hamster som fick många namn innan han tillslut fick somna in pga canser, men hans sista namn va Tuffsen, när han somnade så fick ha en ny som fick namnet Laktis, båda två vart ca 6månader gamla, efter Lakrits bortgång så fick ja min prinsessa, ett marsvin, hon fick namnet Blomman, hon föddes 2002, hon va de absolut bästa ja hade.

 

Jag var en tjej som hade självförtroende till max, ja trodde på mig själv! det va nog de som gjorde att jag klarade mig igenom grundskolan, för redan i grundskolan fick jag inte vara med och leka, och min lärare sa bara "sitt här och titta på fotboll med mig ist", jag är 7år och min lärare ber mig titta på när killarna i klassen spelar fotboll...

så där satt jag lite deppig, men efter tiden som gick fick jag vara med och fick fina vänner. jag fick en bästa vän, sen under VT i 1an fick ja en ny bästis, sen efter sommarlovet i 2an kom det en ny tjej i klassen. hon kom från sthlm, vi vart snabbt vänner o sedan bästa vänner, denna tjej va Ingrid, som idag är min bästa vän fortfarande, vi umgås inte så mkt idag, men när vi väl träffas går munarna i ett, då får ingen annan syre i vädret ;)

 

 

Åren gick o i 6an så fick vi reda på att alla 6or skulle splittras, och vi fick snabbt reda på att jag inte skulle hamna i klassen där alla mina vänner skulle gå i, utan jag hamnade i en annan klass, min rektro skratta lite o gick vidare när ja försökte prata med honom...

så va de dags efter sommaren ja skulle börja 7an, jag hamna i en klass utan vänner (eller ja hade några men i mina ögon idag va de inga vänner), ja fick ofta dumma kommentarer, ja mobbad med andra ord!

ja mådde riktigt psykist dåligt, ja var "sjuk" flera gånger i veckan för jag ville inte till skolan, ja gick halvdagar, ja skolkade, ja ville inte vara där! ja mådde så dåligt att jag inte vill leva längre...

Men tack vare mitt älskade marsvin lever jag idag! hon fick mig o vilja leva<3

 

Efter ett jobbigt år lyckades ja få byta klass, men då mådde ja så pass dåligt att de va svårt o se ljuset i livet, men ja kämpade, ja hade mina vänner vid min sida igen! o ja mådde bra på de sättet, men under 1år kan man få en person med självförtroende till max att falla ner till botten, då e det svårt o bygga upp än själv igen, då inga såg, ingen såg hur ja mådde, mitt falska leende gjorde att ingen såg hur ja mådde....

när ja började 9an så träffade ja min första kille, han fick mig att börja tro på mig själv, han fick mig att bli lycklig igen! 

 

 

När ja skulle börja gymnasiet så va ja posetiv att lämna allt skit bakom mig o se framåt!

men där började mobbningen om, så under 1an va de väldigt jobbigt, men sen i 2an slutade dem o ja kunde blicka framåt o se de posetiva, men då de va mkt prov o inlämningar gjorde att ja hamnade fort efter o höll på att gå in i väggen i 3år i rad...

2010, 29aug fick Blomman somna in.... och mitt i allt sörjande åkte jag ner till eksjö och hade praktik på ING2 hundavdelning, bästa praktiken ja haft! men tårarna efter blomman föll i 1.5år innan ja kunde gå vidare...

 

 

VT 2012 fick ja äntligen min diagnos DYSELEXI, grundskolan sa bara "hon har bara svårigheter", dem ville inte utreda mig, men genom gymnasiet fick ja hjälp så ja kunde få min diagnos på papper.

 

Sommaren 2011 hittade jag MIN hund på blocket, de va kärlek vid första ögonkastet, mamma sa NEJ, ja grät över henne, hon va ju min.... sen fick ja in staffen SVEA in i mitt liv under vintern 2011, men i januari 2012 tog han tillbaka henne, de va de jobbigaste ja varit med om på längre.... men 2011 hade ja börjat snacka med Martinn som har Leo (olles halvbror), o han berätta att en halvårs valp skulle omplaseras, så ja kontaktade uppfödaren o den 26jan fick ja tag i henne, smatal efter samtal o några bilder, sen den 4feb åkte jag och hämtade hem min egna lilla räv<3

 

 

sen våren 2012 träffade jag även Nicklas, ja bodde halvt hos honom under min lediga tid, ja trivdes som fisken i vattnet i FALUN<3

vi vart tsm den 16 oktober 2012<3 ibörjan av 2013 flyttade Nicklas ifrån falun, o ja saknar de verkligen!

o vill flytta uppåt i framtiden!

 

och 2012 tog ja äntligen STUDENTEN, bästa dagen i mitt liv!

 

kl ringer vid 10, olle kommer o kryper upp hos mig o vi båda somnar om till 11, så upp o hoppa!

han fick mat sedan gick vi ut, halva promenaden fick han gå lös, han gick vid min sida o på fri kommando fick han gå o nosa, han lyssna riktigt bra, gick en bakom oss oxå men olle titta bakåt ibland *kontrollfreek som han är* men inte som förr EN LEK KAMRAT HEJ DÅ! utan han följde glatt med mig :D

 

Sen tog ja min smooth o mumsade i mig den :D efter de fixade ja mig lite o gick ut o kissade av olle, han märkte att ja skulle lämna honom för han va snabb ner till dörren, o sen ville han INTE in (o han hatar detta väder o vill knappt vara ute), men ja lämnade honom o gick ner till systembolaget o kollade om dem sökte extre jobbare/sommarjobbare, men inga extrajobbare, o sommar jobbare sökte dem via hemsidan nästa vecka lägs den ut, så får väl söka då ;)

 

När ja väl kom hem låg han på samma plats (var borta ca 40min), o han ville inte hälsa *tjurkillen*

så ja går in i mitt rum, då hör ja hur han piper o då gick ja ut o kolla till honom då börja han slå med svansen, så lite saknad va ja väl ;)

 

sen såg vi på film, halv sov i sängen tills de va middag, efter middagen fick olle sin spruta, super duktig som vanligt<3 *stolt matte*

efter de fick han vila lite o sedan kvälls promenaden! :)

då passera vi ett sånt där rör som äter små ollar (sånt som man lägger ner i marken, döds farliga ni vet)

efter olle hade hoppat till för de farliga röret gick han SJÄLV fram o undersökte de utan problem :D

min bästa kille vilka framseg du tagit<3

 

De va vår dga i kort, nu ska ja göra något o äta, imorgon ska ja ner på ett annat ställe o se om dem söker jobb,

 

Får såna skuldkänslog mot olle, ja har ALLTID varit dålig på att städa, o sen olles diagnos innebär att ja måste städa oftare, o ja gör de i perioder, men nu har ja haft en lat period, o de syns på olles klåda :(

får såna skuldkänslor nu....

nej fan inga lat perioder!!! nu fan ska de städas o hållas rent! för min pojkes skull<3

 

imorgon e  de iaf dags för spruta igen, olle sköter de utan problem, mer ja som tycker synd om honom, ingen vet ju om han måste gå på detta resten av livet eller så :((

 

aja nu ska vi tänka posetivt att han kan bli sprutfri i framtiden<3

2012 blev ja me barn, ett sånt där lurvigt barn som går på fyra ben ist för två, o gud va ja älskar mitt barn, min älskade lilla räv<3

Idag är de exakt 2årsen ja hämtade hem Olle, kan inte riktigt förstå att jag o olle varit ett team i 2år.

När han ja hämta honom var han 7månader och 1dag, han va väldigt osäker, vi har jobbat bort extrema utfall, osäkerheten till trafiken o så mkt andra problem, jag är stolt över våra framsteg<3

Att kunna ta en promenad utan utfall o extrem osäkerhet fanns inte då, idag kan ja vara avslapnad o ta en långpromenad i stan utan ångest att ja vet att de kmr komma utfall o att han kmr fly i panik om en bil kommer..

 

 i bilen påvägen hem

 

 här har ja haft Olle i ca 1v

 

Idag vart de en härlig skogspromenad, tanken va att olle skulle vara lös, men så ser ja dem där äckel vildsvins spåren i snön...

o olle vissar intresse, för han tror han e vildsvins hund -____-

men ja satte honom på ena sidan o koppla lös honom korsade spåret o kalla in honom, o då han lyssnade så bra, så valde ja o ge han fri kommando :D

så han va lös, han börja spåra en gång, o då vände ja i gick åt andra hållet, o då kom han fort tillbaka till mig :D

annars lyssnade han bra o va väldigt duktig<3

Han "stack" en gång, ner från berget, o han kom inte så ja kolla vart han tog vägen då står han där o väntar på mig -.-

ja knäpp e han xD lite roligt va de faktiskt att han stod o vänta ;) vet att många blir irriterade men ja garva mest, ni får tycka va ni vill :D men han kom till mig o han fick gå kopplad en bit, o sen fick gå lös igen, o då drog han till berget men sen såg han att ja gick åt andra hållet o då kom han efter mig :D

så ja e oerhört nöjd över dagens promenad i skogen<3

 

Största delen av 2013 bestod av tårar o ångest, ångesten över om ja va tvungen o ta bort olle eller inte...

ångest över vår framtid, tårarna ran o gick inte o få stopp på, grät mig till sömns, de va vardag....

ja bestämde mig att ett liv med klåd är inge liv o leva.... men ja skulle ge vacinet en chans, ja sa 1år blir han inte bra för han somna.... de gör ont än idag när ja tänker tillbaka på hösten 2013.....

men idag ser ja framsteg med klådan, så han kmr leva, han kmr inte somna, o aj hoppas vi får många år tsm<3

 

men de va inte bara detta med allergin som satte "sheppar i hjulen", utan min farmor vart allt sämre o sämre, hon ja bakade bullar med, hon som man ALLTID va välkomen till, hon som jag växte upp med, hon som tog med mig på utflykter, hon som vissade sin kärlek till oss, hon som älskade oss!

ja åkte ner 23dec o då va hon dålig, men ja hade min terapi hund(olle) som gjorde att ja kunde hålla mig från att bryta ihop, men julen gick, dagarna gick, där kom samtalet en morgon farmor höll på att dö, nej ja tänkte inte se henne dö, nej ja vill minnas när ja plinga på helt spontant på hennes dörr o hon öppna o vart förvånad med glad att ja stod där o ville hälsa på. men mamma o min bror kom hem på kvällen då va hon fortfarande i livet, men papap o min storebror va kvar hos henne, o kvällen den 27dec lämna hon jorde livet, hon lämnade oss....

den 23jan va de begravning, de va jobbigare än ja någonsin kunna föreställa mig, när prästen stod o berätta saker om min farmor, gjorde att ja blev glad så mkt hon/vi har hunnit med under hennes år på denna jord, 82år....

men tårarna ran, genom hela begravningen, o efter, ja vill bara krama om min farmor, men de gick inte, de va försent, ja hoppas du har de bra på andra sidan nu min älskade farmor, du är saknad o älskad av oss alla<3

 

 

Detta är 2 händeselr, eller vad man ska kalla de, som ja kmr få leva med hela livet, men ja hoppas kunna gå vidare o titta framåt o låta 2014 bli de året ja vill att de ska bli, glädje, träning, tävling!

jobb, tollar spec 2012, lägenhet, ja håller tummarna att 2014 kan bli de år ja vill